Gamla mynt och deras värde: så vet du vilka som lönar sig

01Avsnitt

Fyra saker som avgör om ett mynt är värt något

Värdet på ett mynt vilar på fyra ben, och de samspelar hela tiden. Det första är metallen.

Innehåller myntet silver eller guld har det alltid ett grundvärde efter vikt och dagskurs, helt oberoende av om någon samlare bryr sig om just det myntet. Ett slitet silvermynt som ingen samlare vill ha är fortfarande värt sin metall, och det golvet kan du alltid räkna med.

Det andra benet är årtalet och upplagan. Vissa årgångar präglades i mycket små mängder, andra i miljontals exemplar.

Ju färre som tillverkades och ju färre som finns kvar i gott skick, desto mer eftertraktat blir myntet. Två mynt som ser identiska ut kan skilja sig enormt i värde enbart på grund av vilket år som står präglat på dem.

Det tredje är skicket. Ett mynt som aldrig cirkulerat, med full glans och skarpa detaljer, kan vara värt många gånger mer än samma mynt som gått hand i hand i decennier.

Det fjärde benet är efterfrågan. Samlarintresset rör sig över tid, och vad samlare letar efter just nu påverkar vad de är beredda att betala.

Tillsammans avgör de här fyra faktorerna om en samling är värd skrotvärdet eller betydligt mer.

• Metallen: silver och guld ger ett grundvärde efter vikt och dagskurs.
• Årtal och upplaga: små upplagor och ovanliga år är mer eftertraktade.
• Skicket: ocirkulerade exemplar med full glans är värda mest.
• Efterfrågan: vad samlare söker just nu styr prisbilden.

02Avsnitt

Silvret i svenska mynt börjar med årtalet

Det enklaste sättet att hitta värde i en svensk myntsamling är att titta på årtalen, för Sverige präglade länge sina vanligaste mynt i silver. Svenska en- och tvåkronor tillverkades i åttio procent silver fram till och med 1942.

Från och med 1942 och fram till och med 1968 sänktes silverhalten till fyrtio procent. Efter 1968 gick man över till kopparnickel, en legering helt utan ädelmetallvärde.

Det betyder att alla svenska en- och tvåkronor präglade till och med 1968 är värda mer än sitt nominella värde, som lägst metallvärdet. En enkrona från 1950 är alltså inte värd en krona, utan minst vad fyrtio procent silver av den vikten är värt på dagens marknad.

Samma princip gäller äldre småmynt i silver, som vissa femtioöringar, tjugofemöringar och tioöringar, samt en lång rad jubileums och minnesmynt som präglats i silver genom åren.

Gränsåret 1968 är därför värt att lägga på minnet. Allt med årtal till och med 1968 är åtminstone metallvärt.

Allt yngre i en eller tvåkronor är vanlig kopparnickel och har som regel bara värde om årgången är ovanlig eller skicket är mycket gott. När du går igenom en samling kan du börja med att lägga undan allt som är präglat 1968 eller tidigare, så har du sorterat fram det som med säkerhet bär ett silvervärde.

03Avsnitt

Skicket är ofta halva värdet

Samlare betalar för skick, och skillnaden kan vara dramatisk. Ett mynt som aldrig cirkulerat, med full präglingsglans och utan slitage på de högsta punkterna i motivet, kan vara värt många gånger mer än ett identiskt mynt som legat löst i en plånbok i trettio år.

Det är därför två mynt med samma årtal och valör kan prissättas helt olika.

Här gör många ett kostsamt misstag: de rengör mynten i tron att blanka mynt är mer värda. Det stämmer inte.

Putsmedel, silverputs och även mild gnuggning repar ytan på mikronivå och tar bort den ursprungliga präglingsglansen som samlare värderar högst. Ett rengjort mynt kan tappa en stor del av sitt samlarvärde, ibland mer än hälften, och skadan går inte att reparera.

Lämna därför mynten exakt som de är. Den naturliga patinan på äldre silver, den mörknade ton som lägger sig med åren, är ofta en fördel snarare än ett problem.

Förvara mynten torrt och hantera dem helst i kanterna, inte över själva motivet. Om ett mynt sitter i en kapsel eller ett myntalbum, låt det vara kvar där tills någon kunnig har tittat på det.

04Avsnitt

Sällsynta årgångar och felpräglingar gömmer sig i mängden

Utöver metallen är det sällsyntheten som kan ge de riktigt stora värdena. Årgångar med liten upplaga, vissa präglingsvarianter och felpräglingar är eftertraktade bland samlare.

En felprägling kan vara ett mynt där prägeln hamnat snett, där en detalj saknas eller där två mynt slagits mot varandra under tillverkningen. Sådant händer sällan, och just därför betalar samlare för det.

Problemet är att det sällan syns med blotta ögat vilket exemplar som är det värdefulla. Två mynt kan se likadana ut för en lekman, medan det ena är ett vanligt bruksmynt och det andra en ovanlig variant som bara den som kan katalogerna känner igen.

Upplagor varierar dessutom kraftigt mellan enskilda år, och vissa mellankrigsårgångar är betydligt ovanligare än årtal både före och efter.

Det här är själva anledningen till att man inte ska sortera bort något på måfå. Den vanligaste förlusten sker inte när någon säljer för billigt, utan när ett ovanligt mynt slängs eller skänks bort som värdelöst skräp eftersom ingen tittade ordentligt.

Låt hellre en kunnig person gå igenom hela samlingen innan något säljs som skrot eller lämnas till second hand.

Vill du fördjupa dig i svensk mynthistoria och hur olika präglingar ser ut har Kungliga Myntkabinettet samlat museets material om svenska mynt genom tiderna.

05Avsnitt

Sedlar, utländska mynt och samlartillbehör i samma låda

I en dödsbosamling ligger sällan bara svenska silvermynt. Det är vanligt att samma låda eller album rymmer gamla sedlar, utländska mynt, minnesmedaljer och samlartillbehör.

Allt det här kan ha värde, och det är värt att inte förbise.

Gamla svenska sedlar bedöms ungefär som mynt: ovanliga valörer, tidiga utgåvor och välbevarade exemplar utan veck och fläckar är mest eftertraktade. Utländska mynt varierar enormt, men även här gäller att silver och guld alltid har metallvärde, och att vissa länders äldre mynt har starka samlarmarknader.

Mynt från länder inom EU som präglats i silver innan euron infördes kan ha både metall och samlarvärde.

Tänk också på att silver i en samling inte bara är mynt. Minnesmedaljer, plaketter och vissa prismynt kan vara präglade i silver.

Vill du dubbelkolla om ett föremål verkligen är silver kan du leta efter en kontrollstämpel; svenskt silver bär traditionellt kattfoten, en kontrollstämpel, en mästarstämpel och en årsbeteckning, även om mynt och medaljer märks på andra sätt än bordssilver. Sortera ingenting bort förrän helheten är genomgången.

06Avsnitt

Så bedömer du myntsamlingen utan att katalogisera själv

Du behöver inte lära dig myntkataloger eller sätta dig in i upplagesiffror för att ta reda på vad en samling är värd. Det viktigaste du kan göra är att inte förändra något.

Rengör inte, sortera inte bort och blanda inte ihop det som ligger ordnat. En samling som någon har byggt upp under år är ofta mer värd som helhet och i orört skick.

Börja med en översiktsbild som visar hela samlingen, så att den som bedömer får en känsla för omfattningen. Komplettera sedan med några närbilder där årtal och valör syns tydligt på enskilda mynt, gärna både fram och baksida.

Fotografera i bra, jämnt ljus utan blixt, så att detaljerna i präglingen framträder. Ligger mynten i kapslar eller album behöver du inte plocka ut dem, fota genom plasten.

Med de bilderna kan vi göra en kostnadsfri bedömning av både metallvärde och samlarvärde och lämna ett bud om ni vill sälja. Vi värderar och köper hela samlingar eller enstaka mynt över hela Sverige, och svar lämnas normalt inom 24 timmar.

Det går också att väga in myntsamlingen i en helhetsaffär, där värdet räknas av mot kostnaden för tömning och städning av dödsboet, så att en sak hjälper till att betala för en annan.

• Förändra ingenting: rengör inte och sortera inte bort på egen hand.
• Ta en översiktsbild av hela samlingen plus närbilder med årtal och valör.
• Fota i jämnt ljus utan blixt, gärna både fram och baksida.
• Låt mynten vara kvar i kapslar och album, fota genom plasten.

07Avsnitt

Vanliga misstag som kostar pengar

De flesta värdeförluster vid en myntsamling beror inte på dåliga affärer utan på sådant som görs innan någon ens fått titta. Det vanligaste misstaget är att rengöra mynten.

Det andra är att slänga eller skänka bort en hel samling i tron att gamla mynt alltid är värdelösa, trots att silvergolvet finns där hela tiden.

Ett tredje misstag är att splittra en ordnad samling. Den som byggt en samling har ofta lagt mynten i system efter år och valör, och just den ordningen gör det enklare att se vad som finns och vad som saknas.

Plockar man ut mynten och blandar ihop allt blir bedömningen svårare och helhetsvärdet kan sjunka.

Ett fjärde misstag är att sälja snabbt till första bästa köpare utan att veta vad samlingen innehåller. Eftersom det inte syns med blotta ögat vilket mynt som är det ovanliga, riskerar man att sälja en hel samling till skrotpris fast den rymmer enstaka exemplar värda långt mer.

Ta dig tiden att låta någon kunnig gå igenom alltihop först, det kostar inget och kan göra stor skillnad.

08Avsnitt

Minnesmynt och jubileumsmynt: värda mer än valören?

Många dödsbon innehåller minnesmynt och jubileumsmynt som präglats till kungliga bröllop, tronskiften, jubileer eller stora idrottshändelser. De ser påkostade ut, ofta med fint relief och en valör som känns hög.

Men en sak är viktig att förstå: själva valören är sällan det som styr värdet. Ett minnesmynt med valören tvåhundra kronor är inte automatiskt värt mer än ett vanligt mynt bara för att siffran är stor.

Det som verkligen avgör är vad myntet är gjort av och hur stor upplagan var. Är myntet präglat i silver eller guld finns ett metallvärde i botten som följer dagsnoteringen, oavsett vad som står på baksidan.

Är det präglat i en vanlig legering ligger värdet i stället helt i samlarintresset, och då är upplagan avgörande. Ett jubileumsmynt som tillverkats i mycket stora mängder finns det gott om, och då blir andrahandsvärdet ofta beskedligt även om myntet är vackert.

Originalförpackningen spelar också roll. Minnesmynt som ligger kvar i sin ursprungliga ask eller blister, med eventuellt certifikat och nummerlapp, behåller intresset bättre än lösa exemplar som legat i en byrålåda.

Slå inte bort ett minnesmynt som ointressant bara för att det är vanligt, men förvänta dig inte heller att valören motsvarar marknadsvärdet.

09Avsnitt

Guldmynt i dödsboet behöver hanteras med särskild aktsamhet

Hittar du guldmynt i en samling ska du sakta ner och vara extra noggrann. Äldre svenska guldmynt som dukater och tjugokronor i guld, liksom utländska guldmynt, kan ha ett betydande värde redan i guldhalten.

Ovanpå det kan ett samlarvärde komma som vida överstiger metallpriset om myntet är sällsynt eller i fint skick. Här finns alltså två värden samtidigt, och det är lätt att underskatta det ena.

Risken med guldmynt är att de säljs på fel sätt. Lämnar du in dem hos en kontant gulduppköpare som väger allt och betalar enbart efter guldvikt försvinner hela samlarvärdet i ett enda steg.

Ett ovanligt guldmynt kan på så sätt säljas för en bråkdel av vad det egentligen är värt. Skilj därför alltid guldmynt från resten och låt dem bedömas separat innan något lämnas iväg.

Var också uppmärksam på efterpräglingar och kopior. Eftersom guldmynt är begärliga förekommer nyare präglingar och rena förfalskningar.

En van bedömare känner igen vikt, diameter och prägling, men för dig som inte är insatt är det svårt att avgöra för hand. När du är osäker, fota tydligt och be om en bedömning innan du fattar beslut.

Dödsboresursen gör en kostnadsfri bedömning och kan ge en uppskattning utifrån bilder.

• Lägg guldmynt för sig, väg dem aldrig ihop med silver eller bruksmynt
• Sälj inte enbart efter guldvikt utan att veta om det finns samlarvärde
• Var vaksam på kopior och efterpräglingar, särskilt på begärliga mynttyper

10Avsnitt

Rätt förvaring så att mynten inte tappar i värde

Hur ett mynt förvaras kan påverka värdet lika mycket som åldern. Det vanligaste misstaget är att putsa eller polera mynten för att de ska se finare ut.

Gör inte det. Putsning river bort den naturliga ytan och de små detaljer som en samlare faktiskt vill se, och ett putsat mynt sjunker nästan alltid i värde jämfört med ett oputsat.

Den dämpade hinnan som lägger sig på äldre mynt med åren är inte smuts utan en del av myntets historia.

Hantera mynten i kanten och undvik att ta direkt på själva bilden, eftersom fett och fukt från fingrarna ger fläckar med tiden. Förvara dem torrt och svalt, helst i myntkapslar, myntfickor eller album av material som är avsedda för ändamålet.

Lösa mynt som skramlar mot varandra i en burk får repor och stötmärken, och det syns i en bedömning.

Om du ärvt en ordnad samling i album eller kassetter, låt den ligga kvar som den är tills den bedömts. Ordningen kan i sig berätta något om vad samlaren ansåg var värdefullt, och en hel samling i sina originalpärmar är ofta lättare att värdera och sälja vidare än mynt som plockats ut och blandats ihop.

11Avsnitt

Var du får mynten bedömda och hur försäljningssättet påverkar priset

När du vill veta vad mynten faktiskt är värda finns några vägar att gå. En mynthandlare köper ofta direkt och ger dig ett bud på stället, vilket är smidigt och snabbt när du vill bli klar.

En auktion, fysisk eller på nätet, kan i stället ge ett högre slutpris för ovanliga objekt eftersom flera intresserade får buda mot varandra, men då tar det längre tid och en del av summan går till avgifter. För en blandad låda bruksmynt är skillnaden liten, medan den för en sällsynt enskild raritet kan vara stor.

Tänk också igenom om du ska sälja löst eller som hel samling. Att plocka ut de finaste bitarna och sälja dem var för sig kan ge mer för just de mynten, men det kräver tid, kunskap och att du orkar hålla i flera affärer.

Att sälja hela samlingen samlat är enklare och ger en köpare ett helhetsgrepp, vilket många uppskattar, även om enstaka guldkorn då kan följa med i klumpsumman.

För ett dödsbo, där det ofta handlar om att avveckla ett helt hem under tidspress, väger enkelheten tungt. Ett rimligt första steg är att låta hela samlingen bedömas innan du splittrar den, så att du vet om det finns enskilda mynt som motiverar en separat försäljning.

Dödsboresursen erbjuder kostnadsfri värdering och kan även köpa hela bohaget, vilket gör att mynten inte behöver hanteras isolerat från resten.

12Avsnitt

När det är värt att ta in hjälp med en samling

Alla myntsamlingar behöver inte expertögon. En handfull yngre kopparnickelmynt utan ovanliga årtal är sällan värd besväret att låta värdera i detalj.

Men så fort en samling rymmer äldre svenska mynt, silver, sedlar, utländska mynt eller helt enkelt är så omfattande att du tappar överblicken, är det klokt att låta någon med katalogkunskap titta.

Det gäller särskilt i ett dödsbo, där tiden ofta är knapp och där mynt lätt hamnar långt ner på listan bland allt annat som ska hanteras. Just då är risken som störst att något värdefullt försvinner i tömningen.

En genomgång innan rummet töms behöver inte ta lång tid, och den ger trygghet i att inget av värde följt med soporna.

Hör gärna av dig med bilder om du är osäker. En kostnadsfri första bedömning kostar ingenting och förpliktar inte till något, men den ger dig ett tydligt besked om samlingen är värd att gå vidare med.

Då kan du fatta beslut om vad som ska behållas, säljas eller skänkas med full insyn i vad det faktiskt rör sig om.